Nedräkning på riktigt

I ett infall av spontanitet och "livet leker"-eufori tackade jag ja till att jobba fem veckor på ett äldreboende i sommar. Det hade sagts fyra veckor först, och då tänkte jag att okej, det blir bra, då hinner jag fira födelsedag hemma innan jag börjar jobba. Men så tackade jag ja till en vecka innan perioden jag skulle jobba också, nästa vecka. Och jag fyller år nästa vecka. Jag har varit rätt likgiltig till detta faktum, men nu när det börjar närma sig känner jag en uns av ånger över att jag inte kommer att vara hemma på min födelsedag och fira den med Robin. Vi ska dock ha födelsedags-helg i helgen, och bara mysa, äta våra favoriträtter och njuta av att vara med varandra.
Jag är verkligen en borta bra hemma bäst- människa. Eller inte ens det, mer en borta sämst hemma bäst-människa, och jag och Robin har inte varit ifrån varandra så länge som vi kommer vara nu sen vi blev tillsammans för fyra komma fem år sedan. Så det kommer nog bli lite utmanande. Får se till att komma in i en vakna-jobba-sova rytm så det inte blir för mycket tid över till att sakna Robin och katterna. Jag har kommit på ett system för att lura mig själv lite också. Om man inte räknar veckor utan bara lördagar jag inte jobbar kommer vi bara vara borta ifrån varandra en lördag! Inte fem veckor, åh nej, bara en ynka lördag! Och det är ju ingenting :)