onsdag 10 oktober 2012

Bromsmedicin

Sista dagen med kortison gick bra, fick sitta typ två timmar igen eftersom jag skulle få i mig en 200ml-påse kortison, droppe efter droppe. Men typ inga superjobbiga bieffekter (förutom att sköterskan stack igenom venens vägg så jag fick lite kortison rakt ut i köttet(?) innan vi bytte arm och droppade klart.

Idag fick jag första dosen av bromsmedicinen jag kommer att börja med. Det finns ju ingen medicinering som kan bota MS so far men det finns medicin som gör att sjukdomen blir lindrigare. Så att det går längre tid mellan skoven och att skoven man får inte blir så allvarliga. Det är förhoppningen iaf.

Så jag har varit på apoteket och hämtat ut förfyllda sprutor med Avonex, bromsmedicinen jag kommer att ta. Jag kommer att åka till Nyköping med en förfylld spruta varje onsdag, och MS-sköterskan Gunilla märkte upp en fjärdedel av innehållet på sprutan för att sen jamma in nålen ner i min lårmuskel och injicera medicinen.


Anledningen till att jag fick en fjärdedels spruta idag var att vi ger kroppen en chans att vänja sig vid Avonex lite i taget. Nästa vecka kommer jag få en halv spruta, veckan efter det tre fjärdedelar av sprutan och sen hela sprutan. Efter det får jag börja ta sprutan själv, en gång i veckan. då kommer jag använda Avonex Pen. Idiotsäkert typ. Vrida av topp, vrida på nål, dra ut pennan så nålen döljs och fönstret blir synligt, kolla i det lilla fönstret om vätskan är klar, tryck mot låret, tryck ner den blå knappen så att pennan aktiveras och trycker ner nålen i benet och medicinen injiceras. Räkna långsamt till femton och dra ut nålen. Går snabbare än det låter, och nålen typ skjuts ner i muskeln när man trycker. Går mkt snabbt.


Det låter smärtsamt, I know, men jag tror det kommer gå bra. Idag tryckte Gunilla ner nålen i min lårmuskel och jag undrade när det skulle göra ont ungefär. Jag blev bara fascinerad över hur muskeln stretade emot, det knakade lite. När hon injicerade medicinen sen kändes det ungefär som att jag hade en liten boll i benet som expanderade. Men det gjorde inte ont. Fick sitta ute i väntrummet en halvtimme sen, kan tänka mig att de skulle kolla så att jag inte svimmade eller nåt. Medan jag satt där kändes det lite som att det sprätte i låret, men det lugnade ner sig innan jag gick hemåt (läs mot busstationen)

Hann träffa min nya neurolog Hans också, han kollade mina reflexer, min balans och styrkan i mina ben och armar och vi kom gemensamt fram till att vänster ben är svagare och lite långsammare än det högra. Innan jag gick tillade han att statistiskt sett har folk med mina symptom en relativt mild MS, vilket låter GREAT! Please don't fail me now, statistics.

Jag fick en förlängning på min sjukskrivning också. Så nu kommer jag vara sjukskriven till 100% fram till den  20e november och efter det kommer jag vara 50% sjukskriven fram till årsskiftet. Sen borde jag ha landat i medicinering och förhoppningsvis blivit symptomfri.

Fingers crossed.